Nixon in China - fenomenalt och tomt
Plötsligt premiärvisas två minimalistoperor samma höst i Stockholm från att knappt spelats alls någonstans i Sverige. Folkoperan visar just nu Philip Glass Satyagraha och Kungliga operan hade i helgen premiär på John Adams Nixon in China. Operan hade urpremiär för snart trettio år sedan och tar upp första gången som en amerikansk president reser till kommunistiska Kina.
Det här är en opera som jag har stora problem med, men det är en lyxig flott föreställning vi får se, extra allt i utförande, komplexitet och intensitet.
Den här uppsättningen i den här formen hade premiär i Vancouver för sex år sedan. Nu har regissören Michael Cavanagh bjudits hit för att få det att kännas som en första premiär. Det är inte lätt med uppsättningar som kommer från andra håll, men här lyckas man. Det är alltså Kungliga operans solister, dansare, kör och orkester som leds fenomenalt av Lawrence Renes och vi hör bland andra solisterna Jeremy Carpenter som Chou En-Lai och Ola Eliasson som Nixon.
Det flotta ligger i Erhard Roms scenografi. Attraktiva filmer när flyget kommer till Peking, andra bildprojiceringar, flaggor, porträttbilder, val av möbler, den stora matsalen där banketten hålls känns verkligen enorm och plus det kläder och peruker i stor mängd.
Men så är det här med själva John Adams opera.
Det börjar som en dokumentär men övergår mer och mer till ren fiktion, det blir en konkret fantasi över vad som hände de dagar då Mao och Nixon möttes i Peking. Hur mycket politik talade de, hur mycket citerade man poesi, hur många barndomsminnen berättade man och hur många skålar skålade man?
Om jag jämför med barockoperor om gudar så finns där alltid en undertext, en ambition att berätta något mer än det som sker.
Det hittar jag inte här och jag undrar hela tiden vad vill de säga. Jag hittar inget av värde i berättelsen. Att politiker är som vanliga människor är ju inte direkt en hisnande upptäckt.
Premiären sändes direkt i grannkanalen P2 - Opera i P2 - och kan höras där under 30 dagar. Recensionens ljud kommer från den sändningen.
I P1 Kultur på onsdag 5 oktober diskuterar kritikern Camilla Lundberg och Per Feltzin den här uppsättningen och Folkoperans Satyagraha av Philip Glass.
