Nixon in China

Trots all energi stumnar Nixon

Visuellt och i det musikaliska utförandet är ”Nixon in China” på Kungliga Operan kraftfull. Ändå är det svårt för uppsättningen att göra något åt det statiska i verket, skriver Erik Wallrup.

Med tanke på mantrat att operan måste söka sig en ny publik är det märkligt hur sällan det har hörts minimalism på svenska scener. Nu har fördämningarna brustit. I fjol gjordes John Adams ”A flowering tree” i Göteborg, nyss var det genom Folkoperan dags för Philip Glass ”Satyagraha” – och i lördags fick äntligen Adams ”Nixon in China” från 1987 svensk premiär på Kungliga Operan. Intressant.

(Nej, jag har inte konverterat till minimalismen. Det finns mängder av nyskrivna operor som hellre borde sättas upp, från Kaija Saariahos till Wolfgang Rihms, men bättre nytt än stapelvara.)

Laddar…